116

Kan CIMT-träning vid 2-3 års ålder ge en bättre framtida utveckling av handfunktion hos barn med unilateral CP?

Marie Holmefur ^1,*Ann-Christin Eliasson ²

¹Institutionen för hälsovetenskap och medicin, Örebro Universitet, Örebro, ²Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige

Tema: Intervention

Stadier i livet: Barn och ungdomar

Projekttyp: Forskningsarbete

Bakgrund: Det finns god evidens för att modifierad constraint-induced movement therapy (mCIMT) har en positiv effekt på handfunktionen hos barn med unilateral cerebral pares (CP) upp till 6 månader eller 1 år efter träning, men de långsiktiga effekterna är okända.

Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka huruvida en period av mCIMT vid 2-3 års ålder påverkar utvecklingen av bimanuell handfunktion upp till 8 års ålder.

Metod: Ett bekvämlighetsurval av 45 barn (24 pojkar, 21 flickor) med unilateral CP och medelålder 32 månader vid den första bedömningen inkluderades i studien. Tjugosex barn hade en period av mCIMT vid 2-3 års ålder och i referensgruppen som inte hade mCIMT fanns 19 barn. För 32 barn fanns information om typ av hjärnskada. Barnen undersöktes regelbundet med Assisting Hand Assessment (AHA) upp till 8 års ålder under en medelperiod av 4,5 år, i snitt 6,5 AHA-bedömningar per barn. En icke-linjär ”mixed effects model” användes för att skapa utvecklingskurvor för varje barn och för att jämföra utvecklingskurvorna mellan grupperna.

Resultat/preliminärt resultat: Barnen som haft mCIMT hade en nivå av hanfunktion vid 8 års ålder som var 8.5 AHA units högre än barnen i referensgruppen (p=0.022). När typ av hjärnskada och nivå av handfunktion före träning lades in i modellen för 32 av barnen var denna skillnad dock betydligt mindre och inte längre signifikant.

Slutsats: Modifierad CIMT kan ha en positiv långsiktig effekt på handfunktionens utveckling, men resultaten är tvetydiga och fler studier behövs.

Nyckelord: cerebral pares, handfunktion, intervention